August twittrar och Sundsjö jubilerar med farfar Strindberg

”Gonatt vänner och fiender!” twittrar August Strindberg ut i natten. Eller i alla fall ett av de drygt tio twitterkonton som lånat sitt namn av honom (här är hela listan) så här i Strindbergsåret 2012. Ett annat, mindre modernt medium, som hänger sig åt Strindberg är Sundsjö sockenkrönika för 2011. Sundsjö är en församling i Jämtland där August Strindbergs farfar, Zacharias Strindberg, bodde till dess att han var tolv och fick lämna den fattiga syskonskaran och sin mor som var änka för att bo hos sin mormor i Stockholm. Men släkten finns kvar: tremänningen Olaus Strindberg som var skräddare och fäktades mot vargar med sin måttstock i Sundsjöskogarna. Olaus barnbarn Bror, ett av elva syskon, som fick favörer när han gjorde rekryten pga sitt kändisefternamn. Men redan farfar Zacharias Strindberg skrev flera pjäser. I sommar sätts en metateaterversion av hans ”Den ädelmodige älskaren” upp i Tavnäs föreninghus.

Publicerat i KULTURNYHETER, Sundsjö, TEATER | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

På andra sidan dörren: glömska

Ni vet när man reser sig för att gå och göra något i ett annat rum men när man kommer fram så har man ingen aning om vad man gör där? Scientific American beskriver fenomenet som studerats av forskare i studien ”Walking through doorways causes forgetting”. För det verkar vara just så: det är dörrarna som gör att man glömmer. Att gå samma sträcka utan att passera en dörr orsakar inte samma glömska. Även försökspersoner som i experimentet fick återvända till samma rum var mer benägna att glömma vad de skulle göra – om de på vägen passerat en dörr. Forskarnas teori är att hjärnan ”renas” när vi går genom en dörr för att det som hände i det gamla rummet inte är lika relevant i ett nytt rum med nya förutsättningar. Plötsligt, när jag precis passerat dörrarna i en buss, så slår det mig. Det är det här som händer när jag går in i en teatersalong. Dörrarna stängs bakom mig, tanken renas och vad som än hände utanför rummet är bakom mig. Som en mini-katharsis innan föreställningen börjar.

Publicerat i ÖVRIG SCENKONST, TEATER | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

SU-EN jubilerar med konstutställning!

Blush/SU-EN Foto: Gunnar H Stening

Även om man lätt kan få den uppfattningen är det inte endast Strindberg som jubilerar under 2012. En annan framstående jubilar är den svenska butohikonen SU-EN som firar att det i år är tjugo år sedan hon gavs namnet SU-EN. Namngivningen skedde år 1992 i Tokyo i samband med examineringsföreställningen Kaze no Cho av Tomoe Shizune & Hakutobo.

SU-EN Butoh Company har idag sin bas strax utanför Uppsala och SU-EN väljer också att manifestera 20 år av intensiv verksamhet med konstutställningen Visceral Space – Invärtes rum Uppsala Konstmuseum

I konstmuseets utställningssalar kommer under perioden 29 januari till 11 mars ett urval av SU-EN Butho Companys centrala verk att visas som rumsliga konstinstallationer. Installationerna är skapade i nära samarbete med de konstnärer som ursprungligen deltog i verkens tillkomst.

Här finns vernissageinbjudan som gäller för två personer under vernissagedagen. 

I samband med jubileumsutställningen genomförs följande specialarrangemang:

28 januari 28 klockan 12.00 Vernissage och Release för SU-EN Butoh Companys jubileumskatalog. Scrap Event för kranbil och skärbrännare genomförs utanför museet.  

18 februari klockan 18.00 Body Art performance installation i ’SLICE rummet’ av SU-EN.

29 februari  klockan 18.00 Tema Visceral Space. SU-EN presenterar butohdansens filosofi och tradition. Utdrag ur föreställningar med anknytning till utställningen Visceral Space visas. Improvisation av Marie Gavois, lärling i SU-EN Butoh Company, och musikern Gustav Franklin.

11 mars klockan 15.30 Finnissage. Blush a_ction painting event genomfört av tre dansare från SU-EN Butoh Company och Lise-Lotte Norelius.

Publicerat i BLOGGEN, DANS, KULTURNYHETER | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Backstagedrömmar också på Norrbottensteatern: del 2

För någon kanske det är spännande att kika in i teaterns kostymförråd. Kanske bli sminkad av en maskör eller se hur det går till bakom scenen under föreställning. Men vinnaren i Norrbottensteaterns tävling Vinn din drömdag på teatern som jag bloggade om i december tar det hela ett steg till. Den 29 mars ger hon sin egen föreställning ”Livets teater” på Norrbottensteaterns scen 3.
– Jag har inte vett att vara nervös, säger hon till NSD.
Annelie Forsberg är 43 år och arbetar som sjukgymnast och ergonom. Hon håller ofta föredrag i jobbet, hade teaterdrömmar som ung och har gått en amatörteaterkurs i vuxen ålder. ”Livets teater” ska handla om hur livet är för en heltidsarbetande mamma med prestationsångest och som alltid ställer upp – men i bland är så trött att hon hejar på fel lag när barnen spelar. Teaterchefen Karin Enberg står för regihjälp.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Efva Lilja ställer ut

Bild: Efva Lilja

Utställningen Koreografi som text och andra tecken av Efva Lilja visas i Dansens Hus foajé. Efva Lilja är koreograf, professor i koreografi och rektor vid Dans och Cirkus Högskolan i Stockholm. I december skapade hon föreställningen Män emellan för Stockholm Konstsim Män.

Så här skriver Efva Lilja själv om utställningen som visas fram till den 23 april i samband med föreställningar på Dansens Hus.

I hela mitt liv har jag iakttagit och studerat hur och varför människor rör sig. Jag använder mina iakttagelser och söker mig fram i uttryck genom dans, text och bild. Det som tidigare var mitt sätt att notera koreografin i mina föreställningar, blev så småningom bilder som krävde sina egna rum. Människor transformerade till tuschstreck har flyttat in. Frigjorda från gravitation och andra tvivel började de tala med egen röst. De berättar om vådan, våndan och den vilja som kan förflytta berg! De tar risker, går vilse, har sex och en massa annat kul. Ord blir till rörelse och bild till koreograferad text. Med teckningar på papper, plexiglas, väggar och tak, fortsätter jag att utforska olika koreografiska strategier.

 

Publicerat i BLOGGEN, DANS, KULTURNYHETER | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Danskt skalv på Dramaten

Dramaten drar igång Strindbergsåret med premiär på Mats Eks ”Spöksonaten”. Förväntat men överraskande gifts sonattexten ihop med dans och scenbild; av röst, rörelse och synintryck gjuts form och innehåll. Inte oväntat levereras även en politisk tidskommentar med språkliga och sceniska uppdateringar som: bostadsrätt, äldreboende och omsorg, personlig assistent och välfärd… Men hör jag inte också – avsiktligt eller oavsiktligt – i andra aktens spöksupé plötsligt ett eko från Danmark? Veckan innan premiären i Stockholm sparkar Köpenhamns motsvarighet till Kungliga Dramaten, Det Kongelige Teater, 81 personer. Orsak: besparingar.

Är det skalvet av de danska avskedandena jag hör i andra aktens spöksupé? När Ek låter teservisens bleckmuggar och faten med småkakor fara i golvet; och med servis och fat spöksupéns församlade och döende borgerlighet. Det är slutmumsat nu! Står Dramaten på tur? Bra konst ligger steget före.

Publicerat i KULTURNYHETER | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

I med- och motvind

Stockholms stadsteater har slagit publikrekord. Igen! Det är svårt att få biljetter och beläggningen ligger på drygt 90 procent. Succé! Teaterns chef Benny Fredriksson säger i tidningen ETC att han följer en tradition som går tillbaka till 1970-talet: att göra Stadsteatern till en plats för alla Stockholmare. Och vid en första anblick kan det tyckas att han har lyckats. Men skrapar man på ytan visar det sig att det är precis tvärtom. Majoriteten av besökarna har högskoleutbildning och tjänar 30 000 i månaden. Sedan länge vet vi att det i publiken är en överväldigande majoritet kvinnor 45+ (och på scen alldeles för få kvinnor 45+).  Och att representationen av Stockholmare med invandrarbakgrund i såväl publik som på scen inte speglar befolkningssammansättningen. Så rätt det kan förefalla men ändå vara så fel.

Publicerat i KULTURNYHETER | Etiketter , | Lämna en kommentar

S.M.O.K.:”Alla ska kunna få sitt eget operahus”

På Banérgatan 59 i Stockholm invigs nästa lördag, den 28 januari, nya ”operahuset”, Tristan och Isolde av S.M.O.K. (Svenska Moderna Operaensemblen). Föreställningen är Ett Drömspel 2.0 med musik av bland andra tonsättarna Tony Blomdahl och Gino Robair från Kalifornien och iscensätts med hjälp av ”operahusets” befintliga X-box, vinylspelare, TV-apparater och ”spelbar smyckeskonst”. Bakom S.M.O.K. står Anne Pajunen och Lena Fridlund.
– Man kan se detta som både ett konstnärligt projekt och ett seriöst inlägg i debatten om operans rätta plats i samhället, säger Lena Fridlund i pressmeddelandet.
Under året kommer fler otraditionella operahus att invigas, främst i Västsverige.
Idén med hemma-hos-scenkonst poppar upp då och då. Vid den här tiden ifjol gavs DI-examens-projektet True love will find you in the end i lägenheter i Stockholmsområdet, Botkyrka communityteaters Dans i lägenhet (se video) är ett annat exempel.
Lena Fridlund och Anne Pajunens idé är att ”vara där människor befinner sig i sin vardag, alla ska kunna få sitt eget operahus.” Jag gillar verkligen den här typen av verksamhet men är tveksam till om hemma-hos-scenkonst är rätt väg att hitta ny publik. Om man inte ger sig iväg för att se en föreställning – är det då troligt att man tar hem en föreställning till sig? Men kanske ska man se det som scenkonstens svar på tupperwarepartyn? Jag är övertygad om att det ligger en hel del plastprylar i svenska hem som inte legat där om inte plastpartyna varit.

Publicerat i KULTURNYHETER, OPERA, performance | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Är kulturen vänster?

Man kan tycka vad man vill när man läser Bengt Ohlssons tre sidor långa debattartikel ”Måste kulturen vara vänster?” i Sveriges största dagstidning Dagens Nyheter, men debatt har den skapat. Något att reflektera över vid sidan av hans ståndpunkter är den roll han i artikeln tilldelar sig själv som debattör med obekväma åsikter. Är inte Bengt Ohlsson – snarare än att ha obekväma åsikter – bekvämt förankrad i tiden?
Tanken slår mig när jag lyssnar på ett inslag i Kulturnytt där chefen för Teater Brunnsgatan 4, Martina Montelius (”fruktansvärt vänster”) och Marie Söderqvist från högerns tankesmedja Timbro presenterar den kulturella debattklubb de planerat sedan i höstas. Under den busiga vinjetten ”Teater Brunnsgatan 4 sitter i knäet på kapitalet” – Timbro betalar kalaset – drar debattklubben igång den 21 februari på Brunnsgatan 4. Första ämnet är: Varför är all kultur vänster och varför har högern så svårt att engagera sig? Och som första gäst hoppas Montelius/Söderqvist få dit Bengt Ohlsson. Man kan tycka vad man vill om det, men debatten fortsätter.

Publicerat i KULTURNYHETER | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Strindberg som strippar

Ur Inferno av Fabian Göranson, Kolik Förlag, 2010

Strippar? Nej, det är inte endast seriestrippar – utan en hel serieroman – som Fabian Göranson har gjort om August Strindbergs infernokris. Jag försöker bara med halvfalsk rubriksättning nakenchockslocka er som missade boken när den kom (Kolik, 2010) så att ni kan uppmärksamma den nu när det är Strindbergsår och allt.

Det är alltså inte scenkonst vi talar om men som jag skrev då, tecknade serier är ju lite som teater: ”både litterärt och visuellt, det är påträngande och icke-illusoriskt, en inbyggd verfremdungseffekt som gör läsaren lika självmedveten som publiken i en salong. Serierutan är som scenens svarta låda.” Det är väl därför serierna även flyttar in på scenen, som till exempel Liv Strömquists serier som de senaste åren har satts upp av Teater Viirus/Blaue Frau, Profilteatern, Teater Tamauer och Malmö stadsteater.

Men tillbaka till Strindberg: hans Inferno i serieform är ett av mina bästa tips på bra stämningshöjare för dig som i år vill fira hundraårsminnet av en av våra stora författare, galenpannor och teaterskägg.

Publicerat i KULTURNYHETER, TEATER | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar